family portrait.

Gott nytt år till alla. Min nyår fira jag i Landskrona ångrar det as mycket har bitmärken på flera ställen, människobet ja! HAHA sjukt jag vet är typ blå på flera ställen och det gör ont, kinkigt hahah. Somna även brevid en speciell människa, vakna as tidigt men gick inte upp låg kvar och stirra bara det fick mig att tänka till. Jag är rädd för närhet, jag vill ha det men när jag får det blir jag försvarslös liten och rädd inombords, drar mig tillbaka. Jag är snart 20 år och endå har jag inte släppt mammas och pappas skilsmässa som ägde rum när jag va ca 5 år. Mamma gråtandes vid köksbordet med 5 åriga mig vid sidan om ''mamma gråt inte snälla''. Jag minns fortfarande hur rättegångs salen såg ut, hur jag och min lilla syster satt där och lyssna på allt dom sa där inne utan att förstå vad som pågick. Timmarna med psykologen som fråga ut en 4 och en 5 åring om hur dom mådde och om dom sakna sin pappa. Hur lärarna drog in oss från skolgården varje gång pappa gick förbi för att vi inte fick träffa han, det sluta med att vi blev så uppskrämda att varje gång han ville träffa oss så gömde vi oss som om han vore ett monster. Hur jag grät som 9-10 åring för allas mammor och pappor va på våra teaterföreställningar tillsammans medans min mamma satt där själv. Hur jag börja sätta skulden på min mamma för att pappa stack fast det inte va hennes fel, jag va så arg på henne. Det tog på mig så hårt att jag bokstavligt talat flippa ut på min mamma. Jag blev så elak och jobbig så att hon var tvungen och skicka ner mig till Libanon för att gå på en fransk/engelsk internat skola. Det har påverkat mig så mycket och format mig till den personen jag faktiskt är idag. En stark människa men så jävla svag när det kommer till känslor, jag kan inte visa dom fullt ut. Jag kanske träffar killar men jag hade aldrig kunnat se mig själv som gift med någon av dom. Jag hade inte velat utsätta mig för det min mamma gick igenom, jag hade inte velat utsätta mina barn för det jag och min lillasyster fick gå igenom. Jag har även sagt ett flertal gånger, kommer den rätta när jag blir lite äldre och jag vet att han inte kommer överge mig och mina barn så ok, annars kommer jag aldrig ALDRIG binda mig till någon. It ain’t easy growin up in World War III never knowin what love could be. I don’t want love to destroy me like it has done my family.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback