mina ex.

Jag förstår inte hur man kan hata sitt ex. Tycker att det är rätt så omoget.. Eller så är det bara jag som tänker så här.  för alla är vi olika. Men här kommer lite punkter

Jag hatar inte mina ex. Två av dom pratar jag fortfarande med när jag har tid och kan, för en gång i tiden så var dom en del utav mitt liv. Den tredje bor inte så långt ifrån mig men endå har jag varken sätt eller talat med på snart ett halvår. Jag undrar hur personen mår, vad personen har för sig och om han tagit tag i sitt liv. Jag blir tårögd när jag tänker tillbaka inte för att jag saknar dom på det sättet det är mer glädjetårar och massa underbara minnen som bara flyger runt i mitt huvud. Jag har sårat och blett sårad och dom har verkligen format mig till den flickvännen jag är idag, dom har lärt mig så mycket. Om det inte vore för dom hade jag inte varit lika stark. Jag är speciell, i knw.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback