09-18-12 12.59

Jag har skrivit om det här tidigare men då en läsare inte hittar inlägget och ständigt lämnar nyfikna frågor angående hankommentarsfältet så tar vi det igen.
 
Första gången jag träffa han så var jag på en klubb i Stockholm, tror det var 2010. Träffa och träffa.. Det var mer att vi titta på varandra en stund och sen försvann den här killen. Jag hade ingen aning om vem han var eller vad han hette. Jag skulle åka hem till Helsingborg nästa dag och det enda jag kunde tänka på va ''vem var den där killen''. En vecka efter det snubbla jag över hans profil på facebook.
 
Vi börja med att prata där och efter det gick det över till telefonen. Det börja med att vi prata i en ca 10 minuter och sen gick det över till någon timma. Det börja med att vi prata vart andra dag och sen gick det över till varje dag. Då jag då inte tog det seriöst så brydde jag mig inte så mycket om vad jag berätta. Han visste mer om mig än vad mina vänner då gjorde. Det fanns inget jag inte sa till han. Jag sa exakt allt utan att vara rädd för att den här människan skulle döma mig, i mitt huvud så skulle vi snart sluta prata och vi skulle aldrig träffa varandra. Det här var något tillfälligt Jag har nog aldrig haft så fel i hela mitt liv.

Ja, jag hade ett förhållande för ett år sen och ja jag fortsatte att prata med den här killen. Ifall det var det du som kommentera ville veta. Den här killen blev min bästa vän genom telefon haha. När jag kände att jag ville ifrån mitt dåvarande ''förhållande'' så var den här killens röst min tillflykt. Han visste exakt vad han skulle säga och ingen kunde få mig att skratta som han. Jag skratta alltid när vi prata. Literally, skit jobbig tjej. Jag avsluta det där ''förhållandet'' efter 7 månader då det kändes helt fel. Något stämde inte bara.
 
Idag har jag och den här killen pratat i två år exakt och för 4 månader sen så åkte jag till upp och träffa han och sen har han med åkt ner hit ett par gånger nu. Finns ett inlägg om det. Jag ångrar att jag inte åkt långt innan det. Jag har aldrig varit så bekväm med någon. Han vet exakt vem jag är. Han visste det långt innan vi sågs. Han är jag i en killversion, en smartare och mycket större jag. Han är min bästa vän. Ja avstånd är inte enkelt. Men man måste vara mentalt stark och nej vi bråkar inte. Vi brukar småtjaffsa men då är det om små saker och det är oftast för att jag njuter av att gå han på nerverna. Det var ödet att jag träffa på den här personen för två år sen. Gud har alltid en plan. Minns inte va de andra frågorna var men det här blir bra.
 
Hade inte alls sovit något dagen innan. Den här bilden togs på Sturups flygplats, första gången jag skulle dit.
 
 
 
 
 

Kommentarer
Linda säger:

Så fint att ni hitta varandra då :-)
Söt du är på bilden! :*

2012-09-18 | 18:10:26
Bloggadress: http://thepainoflove.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback