26-05-13 05.45

Jag har under ett tag undrat varför jag varit så ilsken och nervig av mig. Jag tror att jag kom på det för en stund sen. Jag känner att jag inte har någon kontroll över situationen. Jag känner mig maktlös. Avstånd är svårt. Att inte kunna få se den människan du vill se när du vill se den förstör dig sakta. Jag har tidigare aldrig vetat att det kan göra ont att sakna någon. De som känner mig väldigt bra vet hur troende jag är och de som inte känner mig blir oftast förvånade. Visst, jag syndar för er som tänkte påpeka de. Att jag tror att Gud finns har inget att göra med att jag ibland gör motsatsen till det han säger. När Gud skapade den här människan så valde han att inkludera allt som jag verkligen tycker om och allt som fattades hos mig. Han skapade min andra halva. Varför han valde att sätta honom på andra sidan Sverige.. Det vet jag inte. Men jag tror att det ligger något bakom det hela och någon dag så kommer jag kanske få veta varför. För ett par veckor sen frågade någon vad som gjorde den här så människan speciell. Han är perfekt. Han är en ”barnbarns” saga om ni förstår vad jag menar. Han är bra på alla sätt och det gör honom overklig för mig. För tre år sen började en historia och då den inte är färdig än så vet jag inte hur den slutar. Jag tycker inte om att inte veta.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback