05-10-13 04.03

Klockan är redan fyra på natten men för mig känns den som ett-två. Haft Branko, Sejla och Anita på besök från nio till tre på natten. Ja, nu vet ni vad jag fortfarande gör uppe. Det har varit en väldigt händelserik dag med både tårar och skratt och jag kan inte säga mer än det här.. Jag är tacksam för de vännerna jag har och jag önskar mig inga andra. De är var och en unika på sitt sätt.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback