25-09-13 01.22

Har nästan lagt ner all min fritid på Bailey och på mig själv. Jag har börjat se livet på ett väldigt annorlunda sätt. Jag har börjat prioritera saker som jag tidigare aldrig hade prioriterat. Nackdelen är att min prioritet egentligen finns en 600 km ifrån mig. Så långt men fortfarande så nära. Gud arbetar på ett väldigt mystiskt sätt. 

Här är en video på Bailey när vi tränar. Jag vill spara allt jag kan som har med honom att göra. Det är sjukt hur stor del utav ens liv ett husdjur kan bli. Satt och diskutera Taylor med mamma under dagen och jag märkte hur känsligt det ämnet egentligen är för oss. Satt en stor klump i halsen och jag kunde bara inte fortsätta prata om honom. Han satte verkligen sina spår hos både mig och familjen. Borta men aldrig glömd. 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback